Paul Quant

Embrace II

Pris: 6400 kr

Bildtyp: Fotografi

Mått: 85 cm x 64 cm

Beskrivning: Ingen beskrivning finns för denna tavla.

Paul Quant

Ett tidigt intresse för bilderböcker, en farbror som fotograferade, en fotografiskt inriktad kurs på Konstfack för barn. Redan vid 10-års ålder fotograferade Paul Quant egen arrangerade brottsplatser. När Nikon F2AS kom, Nikons top of the line på den tiden, lusläste Paul produktbladen. En dag i slutet av 70-talet, 16 år gammal och med en oändlig räcka reklambladsutdelningar bak sig var kameran Pauls. Experimenterande över alla genrer tog fart på alvar. Han sov med kameran, fick en förfrågan från ett filmbolag som ville att han skulle bli filmtecknare. Det ville inte föräldrarna. Istället började han en tvåårig gymnasieutbildning med konstinriktning. Uppmärksammades av konstpedagogen som skickade honom på olika kurser. När läraren var sjuk var det Paul som vikarierade i klassen.

Några år senare, i samband med rationalisering, började Paul Quant titta efter andra jobb. Landade 1982 på polisens tekniska rotel. Nu skulle Paul fotografera riktiga brottsplatser de följande fyra åren.

– Det ligger mycket kreativitet i att få fram olika spår, men det tog ett halvår innan jag vande mig vid allt jag mötte. Som fotograf arbetar man nära teknikerna, tar del av historierna bakom. När jag som fotograf hanterar tekniken så pass bra går fotograferandet på autopilot, det ger tid till tankar. 1986-1990 var Paul Quant en av de tolv anställda fotograferna på Studio FJK, startad av tre DN-fotografer. Under fyra år arbetade Paul som fotograf och chef för labb och repro. Trött på att håva in pengar till andra, hittade han tillsammans med en av de andra fotograferna en lokal på S:t Eriksgatan. Varje dag efter jobbet åkte de dit för att förvandla den gamla lagerlokalen till en fotostudio. 1991 arbetade de  nästan uteslutande med reklam, författar- och musikerporträtt i egen regi. I slutet av samma 90-tal var det dags att lägga till en ny utmaning, konstfoto.

– Under den analoga tiden fanns pacshoots som blev så jäkla bra att jag gick igång på hur bra det blev, men när man kan göra det kl. 4 på morgonen med förbundna ögon är det inte roligt längre. Jag behöver vara lite ute på hal is för att vara på tårna. Inte välja de enkla vägarna. Jag sålde av studion, hyrde in mig när jag behövde. Det digitala inträdet har ändrat förutsättningarna, men i datorn blir jag mindre överraskad. Det är i hantverksprocesserna jag hittat de mest intressanta misstagen, som när jag råkade stänka framkallningsvätska på ett papper som börjat processa, inte användbart just där och då, men i en senare process kan jag utveckla och utnyttja den effekt felet startade. Så inspirerades jag i FERTILITY. Min frisör hade höns, ville göra en artbestämningsbok. Jag gick igång på tanken att ta höns och kycklingar till den kliniska fotostudion. De for runt därinne men ibland blev de helt paralyserade av att ställas i en ljussatt miljö. Det slutade med en hel serie olika ätbara ting med starka grafiska former.

text tagen från galleri Duerr.